Markus Sköld

Jag ställde frågor till några av Sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”! Markus Sköld klappar händer bakom ditt öra när du minst anar det.  

markus-2-korrigerad

MARKUS SKÖLD – Författare

Markus Sköld – Hemsida

Kalldrag – på Adlibris

JDB: Vem är Markus Sköld?
MS: Författare och nörd som gillar skräck, science fiction och superhjältar.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
MS: Många saker, men en sak som jag särskilt minns är att det gick en brittisk tv-serie (som jag inte fick se för mina föräldrar, och det gjorde nog att den skrämde mig ännu mer) som hette Dödens Käftar (The Mad Death) på TV när jag var ungefär 10 år. Den handlade om en epidemi av rabies i Storbritannien. Allt startades av en smittad räv om jag minns rätt. Har faktiskt aldrig sett serien själv, men det var mina egna tankar och funderingar kring den som skrämde mig. Ibland är det man inte ser mer skrämmande än det man ser.

the-mad-death-187450-poster
Rävskräck på VHS från 1983.  

JDB: Berätta om Kalldrag.
MS: Det är en spökhistoria i bruksortsmiljö som handlar om en stockholmsfamilj som flyttar till ett litet samhälle i Bergslagen. Therese har tröttnat på sitt jobb som ekonom och när hennes man John får uppdraget att styra upp den lokala stålindustrin ser hon en chans att få tid och lugn att komma på vad hon vill göra av sig själv.
De flyttar in i en gammal direktörsvilla som ligger vid foten av Lyktberget, där man tidigare bröt malm. Vad de inte vet är att platsen ruvar på hemskheter från förr.
Orten Gränshammar, som boken utspelar sig i, är en fiktiv ort men som till stora delar är baserad på Hofors där jag växte upp.
Jag visste när jag började skriva att jag ville skriva en spökhistoria. Sedan började detaljer från Hofors dyka upp som gjorde att berättelsen började ta form.

0125-kall-omsl-hoi-web2
Blurb 1: “Kalldrag är en kuslig, skickligt flätad bladvändare som står sig väl mot genrens storsäljare.” – BTJ  Blurb 2: ”Isande läskig, gripande & fängslande!” – Jenniesboklista

JDB: Och berätta om Detta levande offer.
MS: Jag hade en väldigt tydlig idé med Detta levande offer, vilket inte är helt vanligt för mig. Jag kan inte berätta vad den idén är eftersom det i så fall skulle spoila berättelsen.
Men vad jag kan säga är att ”Detta levande offer” handlar om två grannar som inte känner varandra. Mattias har skiljt sig och dragit sig tillbaka till ett liv i ensamhet. Han går till jobbet och går hem. Det är så hans liv ser ut nu.
Och samtidigt har vi Emilia, en tonårig tjej vars pappa har hamnat på mentalsjukhus. Hennes mamma är på bristningsgränsen av stress och Emilia vänder sig till böcker om svartkonst för att försöka hitta en mening med livet och kanske till och med kunna lösa en del av hennes problem.

detta_levande_offer
Blurb: ”Jag brukar vara förtjust i Markus Skölds noveller och Detta levande offer är inget undantag.” – Tentakelmonster.

Detta levande offer – på Swedish Zombie

JDB: Skriver du på något just nu?
MS: Jag håller på att redigera och skriva om delar i min nästa roman, men jag håller också på med ett par noveller till en kommande antologi i rollspelsvärlden Mutant År Noll, plus noveller till två nya antologier som ännu är hemliga.

JDB: Vad har du litterära förebilder?
MS: Jag vet inte om jag har förebilder egentligen. Det finns såklart författare som jag beundrar och önskar att jag kunde ha något av deras talanger. Det kanske är definitionen av förebild när jag tänker på det. Men jag har ingen strävan att skriva på det sätt de gör, att härma deras stil eller något sådant.

I alla fall. Jag ser upp till Stephen King för hans produktivitet. Och Neil Gaiman, för hans fantasi och för att han verkar var så trevlig som person. Andra namn på listan är Alan Moore och Chuck Wendig. Jag gillar Chuck för hans språk. Ingen kan svära som Chuck.

JDB: Okej! Ge mig din topp-3 i skräckgenren, bok och/eller film.
MS: Oj, det var en svår fråga. Framförallt eftersom det för mig hänger en hel del på dagsformen. Men just idag skulle jag nog säga för filmer:

På tredje plats: Mama
De där barnen, när de kryper omkring på alla fyra, får mig att rysa bara jag tänker på det.

På andra plats: The Conjuring
För stämningen och för att man får se saker när man inte förväntar sig att se dem. Klappleken. Hu!

På första plats vill jag nog säga Alien, eller möjligen Halloween.
Toppa listan med en klassiker. När det gäller Halloween gillar jag faktiskt både originalet från 1978 och Rob Zombies remake.

h20
Ur John Carpenters ”Alla helgons blodiga natt” aka ”Halloween” (1978), med Jamie Lee Curtis och mannen bakom masken Tony Moran. Ska vi gissa att det här är sekunden innan The Scream Queen skriker.  (JDB)

tyler_mane_in_halloween_wallpaper_1
Ur Rob Zombies ”Halloween” (2007 – notera att det är nästan 30-år efter originalet)  Den här gången är det Tyler Manne bakom masken. (JDB)

Och för böcker:

På tredje plats: Horns / Joe Hill
Jag är otroligt förtjust i bokens inledning som är det bästa jag någonsin sett: “Ignatius Martin Perrish spent the night drunk and doing terrible things. He woke the next morning with a headache, put his hands to his temples, and felt something unfamiliar, a pair of knobby pointed protuberances. He was so ill–wet-eyed and weak–he didn’t think anything of it at first, was too hungover for thinking or worry. But when he was swaying above the toilet, he glanced at himself in the mirror over the sink and saw he had grown horns while he slept. He lurched in surprise, and for the second time in twelve hours he pissed on his feet.”

Jag ville gilla Joe Hills NOS4A2 också, men i den känns det som att han börjat anamma sin fars oskick att dra ut för mycket på storyn.

horns-book-vs-movie
Horns av Stephen King sonen Joe Hill.

På andra plats: Silence for the dead / Simone St. James
Handlar om en kvinna som tar jobb som sjuksköterska på ett förfallet mentalsjukhus för kringsveteraner. Mycket stämningsfull. Man kan nästan känna den kalla, fuktiga miljön på den engelska landsbygden.

På första plats: Evig natt / Michelle Paver
En dagboksroman där man får följa vad som händer genom huvudpersonens dagboksinlägg. Otroligt effektivt och rysligt.

dark-matter-jacket
Den arktiska spökromanen ”Dark matter” aka ”Evig natt”. 

Ungefär så, med brasklappen att det som sagt beror mycket på hur jag känner för dagen. Nästa vecka kanske listan ser annorlunda ut.

JDB: Har du varit med om något övernaturligt eller oförklarligt i ditt liv?
MS: Nej, jag tror inte det. Men det skulle vara spännande att vara det.

JDB: Favoritmonster?
MS: Zombier. Och varulvar. Och demoner. Och spöken (kanske inte tekniskt monster). Och aliens. Måste man välja en?
Men det behöver vara välgjorda monster som har någon slags motivation för vad de gör eller inte gör. Ska man använda existerande monster så måste man vara respektfull inför redan etablerade regler eller ge en förklaring till varför just den här versionen av monster inte följer reglerna.

JDB: Vad ser du fram emot 2017?
MS: Att börja skriva på en ny roman. Det senaste året har varit väldigt redigeringstungt, så det kommer att bli kul att bara skriva fritt igen.

JDB: Till sist, om du har något snällt att säga, vad säger du då?
MS: Jag försöker hitta något som går att lyfta upp, något specifikt som personen gjort bra, och uppmärksamma det.