Jonas Lejon

Jag ställde frågor till några av Sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”! Jonas Lejon smyger i skuggorna. 

12637268_10153734208606294_1582971092_o

JONAS LEJON – Författare

Jonas Lejon – Hemsida

JDB: Vem är Jonas Lejon?
JL: Den samlade summan av mina erfarenheter, bedrifter och verklighetsuppfattningar.
Eller bara en skön snubbe.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
JL: Spöken. Men min mamma övertygade mig om att vår feta katt Oscar kunde äta upp dem, så det var inte så farligt ändå.

JDB: Berätta om din senaste novell ”Att skratta utan tårar”
JL: En klassisk spökhistoria, som inte är särskilt klassisk. Jag lekte med konceptet att ”du ska vara dig själv”, vilket ses som ett positivt mantra, men… med fel personer involverade kan det mantrat bli någonting mycket mörkare. Novellen handlar om en familj, där den ena parten var ett potentiellt offer för en seriemördare några år tidigare, men som lever lyckligt nu. När de plötsligt börjar höra steg röra sig genom huset, och gnisslande rep.

JDB: Och berätta om din senaste roman ”Svartkonst”
JL: Jag ville skriva en bok om häxor, fast ändå inte. Hur skulle en trollkunnig person hantera att kunna se igenom dimman som ligger över vanliga människors ögon, och förstå vad som kryper där bakom i skuggorna? Eller att kunna ändra den dimman med ett ord? Hur skadad skulle den personen bli? Mycket av mörkret i boken kommer från insidan av karaktärerna.

Svartkonst handlar om Gina, en ung tjej som nyligen förlorade sin äldre bror till självmord. Hon är dock övertygad om att han aldrig skulle ha kunnat göra någonting sådant. Men ju mer hon gräver, desto mer av mörkret kommer upp till ytan. Samtidigt som hennes gamla vän Petra börjar se världen brinna i grått, medan broderns bästis Fred hör röster prata med honom från teven.

Boken handlar också om älvor, fast ändå inte.

JDB: Vad skriver du på just nu?
JL: Jag arbetar på en novell som är tänkt att vara med i en antologi. Utöver det så har jag tre bokmanus från förra året som jag hade tänkt fixa klart. Två stycken där jag prövar lite nya genrer, och en bok i gammal hederlig skräck. Den är en uppföljare till Svartkonst, fast ändå inte. Boken utspelar sig i samma värld, där några bikaraktärer från Svartkonst dyker upp igen, fast med en annan handling.

JDB: Vad ser du fram emot 2016?
JL: Torment – Tides of Numenera.

JDB: Vilken film eller bok har skrämt vettet ur dig?
JL: När det gäller böcker (och filmversionen också när jag tänker efter) så är Coraline av
Neil Gaiman den boken som nog skrämt mig mest. Förstår inte hur den kan räknas som en barnbok. Den Andra-Mamman och hennes… hand, hemsökte mina mardrömmar rätt länge.

När det gäller filmer så var The Ring (det japanska originalet) den första filmen som verkligen förstörde mig psykiskt. Jag älskar/hatar japansk skräck. Dark Water och One Missed Call (återigen de japanska versionerna) levde upp till The Rings skräck också.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
JL: Spöken.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
JL: Bara en katt som gömmer sig där när jag dammsugar.

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
JL: Den riktiga stugan som den i Skuggvakt är baserad på.

JDB: Favoritmonster?
JL: Troll. Mystiska, mörka och fascinerande varelser. Från de mosstäckta Bauer-trollen, till monstren som stjäl barn i natten. Jag älskar troll.

JDB: Till sist, om du har något snäll att säga, vad säger du då?
JL: Troligtvis sarkasm.