Mats Strandberg

Jag ställde frågor till några av sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Lås dörren och håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”! Mats Strandberg krafsar på ditt sovrumsfönster.

12047267_10153263910373931_1273007465_n

MATS STRANDBERG – Författare

Mats Strandberg Official på Facebook

JDB: Vem är Mats Strandberg?
MS: Författare, läsare, nörd. Utan inbördes ordning.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
MS: Vi bodde i sista huset innan skogen tog vid, och i skogen fanns en massgrav från koleratiden. Jurtjyrkogården blev, som en naturlig följd av detta, min ultimata skräckberättelse. Jag läste allt av Stephen King. Jag var också tidigt traumatiserad av Fredagen den 13:e del IV och Evil Dead 2.
Då var det monstren och clownerna som skrämde mig, men som vuxen kan jag se att det fanns annat som slog an i mitt barnjag. Det handlade ofta om familjer i sönderfall, vuxna som tappade sina masker. Och i slasherfilmerna vann oftast outsidern, det tilltade mig. I resten av 80-talets popkultur handlade ju allt om att vara snygg och populär.

JDB: Följer det fler skräckromaner av Strandberg i Färjans kölvatten att se fram emot?
MS: Absolut! Jag har så smått börjat med research på nästa skräckroman, som går åt det kusliga hållet. Färjan är mer köttig action.

JDB: Berätta vad du skriver på just nu?
MS: En trilogi barnböcker om monster, tillsammans med grymma serietecknaren Sofia Falkenhem. Det kommer bli grymt, älskar att se världen växa fram i hennes teckningar!

JDB: Hur ser en typisk dag i Mats Strandbergs liv ut?
MS: Det beror så helt på vilken fas i arbetet jag befinner mig i. Men när jag skriver eller redigerar sitter jag helst på fik, jag gillar att ha folk omkring mig. Och mitt på dagen brukar jag gå hem och ta en alldeles för lång tupplur. Jag är arbetsnarkoman, jag älskar att skriva, och har svårt att stänga av planerandet och letandet efter nästa twist även när jag inte sitter vid datorn. Perioder som denna, när jag inte är inne i ett alltför intensivt skrivande, försöker jag läsa och se mycket film, för att fylla på inspirationsreserverna. Det är bland det bästa med mitt jobb; att se en lagom kackig B-skräckis på Netflix kan faktiskt vara en del av jobbet.

JDB: Vilken film eller bok får dig att darra och gnissla tänder?
MS: Haha, så många! En av mina favoritrysare är Night of the Hunter med Robert Mitchum. Martyrs är nog den film som fått mig att må sämst i vuxen ålder. Men Zelda i Jurtjyrkogården och Jason gör mig fortfarande lite illa till mods … Det sitter liksom i ryggmärgen nu.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
MS: Verkligheten. IS, högerextremism, Putin, Trump, kvinnohat…

JDB: Har du några skelett i garderoben?
MS: Ja. Usch. Jag försöker tänka på att de där skeletten är ett bevis för att det faktiskt går att utvecklas som människa.

JDB: Favoritmonster?
MS: Allt utom varulvar.

JDB: Till sist, om du har något snällt att säga, vad säger du då?
MS: Hm, jag har ingen standardreplik eller så. Men det finns massor av människor jag skulle vilja tacka för inspiration, och för att deras verk gav mig känslan av att de förstod mig när ingen annan gjorde det. En av de jag faktiskt fått träffa är Bob Engels, som skrev många Twin Peaks-avsnitt och filmen Fire Walk With Me. Jag var förmodligen ganska pinsam i mina långa utläggningar. Men han gillade min Fire Walk With Me-tatuering.