Magnus Blomdahl

Jag ställde frågor till några av sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Lås dörren och håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”! Magnus Blomdahl kliver fram ur skuggorna.

image

MAGNUS BLOMDAHL – Författare och Skribent

Äkta skräck 2 på Facebook

JDB: Vem är Magnus Blomdahl?
MB: Jag vet inte ännu, jobbar ständigt på att lära känna mig själv.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
MB: Ensamhet, när föräldrarna var borta länge och det mörknade ute. Man hade ju inget grepp om tid då, fem minuter kändes som mycket mer. Tvångstankar om att mina föräldrar skulle dö var rätt vanligt också.

JDB: Berätta om skrivprocessen när du skrev Äkta skräck?
MB: Jag började med Äkta skräck efter att jag fått mitt andra barn och jag fick panik för att jag aldrig fick något gjort. Man gick upp, fick iväg barnen till dagis, åkte till jobbet, hämtade barnen, och stökade runt hemma tills att det var läggdags. Ett liv behöver inte vara så, eller kännas så. Så jag började skriva utan mål, som snart blev det som slutligen skulle bli Äkta skräck: samtal med mina idoler. Skickade iväg ett mail till Vertigo förlag och de visade intresse omgående. Så då var det bara att fortsätta skriva.

JDB: Kan du dela med av några planer för framtiden?
MB: Just nu håller jag på med Äkta skräck 2, bör vara helt färdig vid årets slut. Den här gången är det en blandning av resereportage och intervjuer med mestadels europeiska regissörer. Även den här gången fokuserar jag på regissörer som fascinerar mig personligen, skrämmer mig. Älskar farlig film och människorna som gör den. Som Marian Dora.

JDB: Hur ser en typisk dag ut i Magnus Blomdahls liv ut?
MB: Varje dag är sinnessjukt upptagen. Jag går upp vid 06.30, tittar upp i taket tills att jag vant mig vid tröttheten och vädjar till barnen att göra i ordning sig (snälla, snälla). Dricker kaffe och åker till jobbet. Kollar någon ny dokumentär om porr på telefonen och dricker mer kaffe. Skriver en text om Turbo Kid samtidigt som jag lyssnar på soundtracket. Käkar lunch i Hornstull och röker en förbjuden cigarett. Surfar runt på mina favoritsidor (Bloodydisgusting, Twitchfilm) och utbildar mig. Skriver intensivt i ett par timmar, allt från intervjuer till recensioner. Hämtar barnen vid 16 och kollar på veckans tv-serier.

JDB: Vilken film får dig att darra och gnissla tänder?
MB: Martyrs.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
MB: Inte nu längre, när jag var mindre blev jag rädd för Fredagen den 13:e och Terror på Elm Street. Jag kan verkligen sakna den rädslan.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
MB: Ja.

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
MB: Inne i mig själv.

JDB: Favoritmonster?
MB: David Hess

JDB: Till sist, om du har något snäll att säga, vad säger du då?
MB: God jul.