Love Kölle

Jag ställde frågor till några av sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”!
Love Kölle får dig att hacka tänder.  

omlove

LOVE KÖLLE – Författare

Urmakarens värld

JDB: Vem är Love Kölle?
LK: En sundbybergare, för tillfället bosatt i Linköping, som nyligen gav ut bok nummer 3, steampunksamlingen ”Urmakarens värld”.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
LK: Som riktigt liten var jag livrädd för draken, den orangegula gubben och den demoniska rösten i vinjetten till Bolibompa. Litet senare (när jag var ca 10-12) tyckte jag att den onda dockan Chucky var väldigt otäck.

JDB: Kan du avslöja några smaskiga detaljer kring din kommande kortroman ”Ingrid”?
LK: Det är en bloddrypande och fartfylld historia om nekromanti, förlagd till Linköping med omnejd. Titelpersonen är en medelålders östgötska som dagtid arbetar som församlingsassistent i en av kyrkorna här i stan, men som om nätterna studerar och praktiserar nekromanti, det vill säga magi med fokus på döden och de döda. Fullt ös och surrealistisk pulpskräck med glimten i ögat utlovas. Fans av till exempel ”The Omen”, ”Rosemary’s Baby”, ”Exorcisten” och Dario Argentos filmer kommer att få sitt lystmäte.

JDB: Vad du skriver på just nu?
LK: Just nu arbetar jag på en serie noveller som utspelar sig i samma fiktiva universum som nyss nämnda ”Ingrid” och några av de noveller som jag fått publicerade i olika antologier under de senaste åren (t.ex. ”Hungrig skugga” och ”Den sjunde” i 13 svarta sagor, ”Där, fast ändå inte” och ”Nyfödd” i Maskinblod 1 respektive 2).
Den här följetången kretsar kring en av min vänner i verkliga livet, som jag på fyllan lovade en roll som karaktär i någon av mina berättelser. Han är en rätt vanlig snubbe som jag har förvandlat till en intergalaktisk och interplanetär agent tillika resenär i tid och rum och mellan parallella universum. Tänk ”I Hennes Majestäts Hemliga Tjänst” (filmen) möter ”The Twilight Zone” och Grant Morrissons ”Doom Patrol”.

JDB: Vad händer i framtiden?
LK: Polarisarna smälter, arbetet automatiseras, AIK vinner SM-guld och homo sapiens koloniserar både Mars och Månen. För egen del forsätter jag skriva tills jag dör eller drabbas av något fysiskt hinder som sätter punkt för författarskapet.

JDB: Hur ser en typisk dag ut i Love Kölles liv ut?
LK: Jag brukar vanligtvis vakna vid 10-bläcket på förmiddagen, ligga och dra mig lite (läs: snooza), sedan stiga upp vid 11 och göra mig ordning. Vid lunch tar jag tag i saker och ting som måste göras för att räkningarna och maten skall kunna betalas – i skrivande stund studerar jag arkivvetenskap på halvtid och arbetar som content writer, så jag har det rätt flexibelt och förspänt på så sätt. Runt 16-tiden brukar jag få nog av stillasittandet och tar en långpromenad, för att sedan dra hem och laga middag åt mig och min fästmö. Vi tillbringar oftast kvällarna ihop, men när hon väl har gått och lagt sig på kvällen sätter jag mig och skriver på mina skönlitterära berättelser. Runt 02 brukar jag sätta punkt för dagens skrivsession och själv säga god natt.

JDB: Vilken film eller bok får dig att darra och gnissla tänder?
LK: John Carpenter’s ”The Thing”, utan tvekan. Även om det ofta dröjer länge mellan tillfällena jag ser den så drömmer jag regelbundet detaljerade mardrömmar om den filmen; att monstret assimilerat människor i min omgivning som sedan, utan förvarning, briserar i Lovecraftianska styggelser snarlika de som Kurt Russels karaktär får stifta bekantskap med i filmen.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
LK: Söndagar.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
LK: Ja. Det har väl alla?

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
LK: Västerbron. Jag är patologiskt höjdrädd.

JDB: Favoritmonster?
LK: Skelett och döskallar. Tveklöst. Om det fanns någon rättvisa i världen skulle skelett vara minst lika omhuldade som zombies, spöken och vampyrer.

JDB: Till sist, om du har något snäll att säga, vad säger du då?
LK: Jag försöker vara noggrann med att poängtera och lyfta fram det jag gillar hos andra, och det tar sig ofta uttryck i rätt långa harranger späckade med superlativ och kredd. Men jag försöker alltid vara ärlig när jag hissar folk. Det märks rätt snabbt när någon säger något snällt utan att verkligen mena det.