Hans Van Den Broeck

Jag ställde frågor till några av sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Lås dörren och håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”! Hans Van Den Broeck vässar sina klor.

Hansn

HANS VAN DEN BROECK – Varulvsentusiast och skribent för WOOF! magazine.

WOOF! Magazine på Facebook

JDB: Vem är Hans Van Den Broeck?
HVDB: Hans är en snart medelålders belgisk gubbe som flyttade till Sverige för drygt 7 år sen. Han bor i skogarna utanför Gnarp tillsammans med sin sambo och alla sina djur. Mestadels är han småtråkig och jobbig att ha att göra med.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
HVDB: Jag minns inte att jag var rädd för något per se när jag var barn. Men som tonåring var jag med om en liten jordbävning en gång (vilket är extremt ovanligt i Belgien): det var mitt på natten, jag var typ 14 och jag satt helt ensam och kollade på en skräckfilm med bara en enda lampa tänd. Och plötsligt så började hela huset skaka… Det kändes obehagligt och overkligt, kan jag säga.

JDB: Kommer du ihåg när du såg din första varulvsfilm?
HVDB: Den första varulvsfilmen som jag avsiktligt tittade på måste nog varit An American Werewolf In London någon gång tidigt på nittiotalet. Blev lite smått förälskad i Jenny Agutter, kan jag säga…

JDB: Hur många varulvsfilmer har du egentligen och varför?
HVDB: Riktiga varulvsfilmer (eller filmer som innehåller minst en varulv) har jag dryga 350 stycken i min ägo, sen även runt 100 TV-serier och avsnitt av TV-serier med varulvar. Och varför? Det började med ett intresse för varulvar och dåliga filmer (för att vara helt ärlig så är många, om inte de flesta, varulvsfilmer ganska kassa), sen har samlandet bara spårat ur… Att hitta en ny film eller en utgåva som man aldrig hört om tidigare blir ju roligt bara det. Men jag älskar också att kolla på dem. Sen samlar jag ju även på böcker, statyetter, musik och allt annat möjligt med en länk till varulvar. Tycker att varulvar är oerhört intressanta och vackra varelser!

JDB: Hur ser en typisk dag i Hans Van Den Broecks liv ut?
HVDB: Tror inte att det finns en ’typisk’ dag i mitt liv… Jag jobbar ju med olika saker och ofta på olika platser. Fast någon aktivitet med hundarna är väl nästan alltid en del av vardagslivet. Och kaffe, stora mängder med kaffe!

JDB: Vilken film får dig att blunda och resa ragg?
HVDB: Tyvärr så blir jag väldigt sällan skrämd av en film eller bok. Och det tycker jag är riktigt synd, för att ångest och obehag är just de känslorna jag försöker att uppleva genom att läsa eller kolla på skräck. En film som dock får mig att rysa gång på gång är John Carpenter’s The Thing. Allt stämmer bara på denna film: mycket spänning, häftiga special effects, de ödsliga ytorna i kombination med de klaustrofobiska boningarna och sen det nihilistiska slutet. Bara älskar denna film!

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
HVDB: Stora spindlar! Fast det är ju lite dumt, för att en mörk och varm plats är just deras favoritställe att bo på. Men ack, jag har aldrig påstått att vara intelligent. Du får nog lägga till ’Arachnophobia ’som svar till förra frågan också, förresten.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
HVDB: Nej, jag gräver ju ner dem i trädgården så klart. Och så gräver jag upp dem igen när det blir fullmåne.

JDB: Vad gör du mer när det är fullmåne?
HVDB: Jag klär av mig, ställer mig på tomten och ylar åt månen. Och väntar tills grannarna har ringt polisen (igen).

JDB: Vilka tre varulvsfilmer kan du rekommendera?
HVDB: Det här blir svårt, för hur ska jag lyckas välja ut bara tre stycken? Jag får väl göra ett försök då:

  1. The Howling (Joe Dante, 1980): regissören hittar en bra balans mellan spänning och humor, samt att de speciella effekterna var banbrytande för sin tid. Sen finns det mycket inside jokes i filmen, både i form av cameos och genom hänvisningar till andra varulvsfilmer och regissörer. En fanboys dröm, helt enkelt. Och faktum att filmen har fått 8 uppföljare skadar ju inte heller.
  2. La Marca del Hombre Lobo (Enrique L. Eguiluz, 1968): den första av totalt 12 filmer där Paul Naschy gestaltar Waldemar Daninsky, en polsk adelsman som försöker att hitta ett botemedel mot sin lycantropiska förbannelse. Det påstås finnas tretton filmer, men den allra första (Las Noches del Hombre Lobo, 1968) är ’borttappad’ och det finns egentligen inget bevis alls att filmen någonsin har existerad. Men Naschy’s alla varulvsfilmer är sevärda p.g.a. stämningen och de otroligt fina settings (och ibland förskräckligt idiotiska manusen).
  3. Wolfguy: Enraged Lycanthrope (Kazuhiko Yamaguchi, 1975): filmen (som är baserad på en manga) handlar om Inugami (Sonny ’The Streetfighter’ Chiba), en varulv som blir inblandad i ett mordmysterium och faller offer till organisationen J-CIA, vilken försöker att förvandla honom till ett supervapen. Den här filmen har allt: ett helvilt manus, lite sex, mycket gore, groovy jazzmusik och två varulvar som slår ihjäl varandra. En must-see, helt enkelt!

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
HVDB: Hemma hos dig, förstås!

JDB: Tillsist, om du har något snällt att säga vad säger du då?
HVDB: Mitt motto är: ’Om du inte kan säga något snällt, så ska du inte säga något alls.’ Så jag väljer att tiga nu.