Frida Andersson Johansson

Jag ställde frågor till några av sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa!
”Release the Beast”! Frida Andersson Johansson kliver upp ur vattnet.

10714348_718632881547433_7239018397611878906_o
Foto Elin Parmhed.

FRIDA ANDERSSON JOHANSSON – Författare & Journalist

Manuskt – Frida Andersson Johansson skriver om att skriva

JDB: Vem är Frida Andersson Johansson?
FAJ: En vanlig Svensson, eller Andersson Johansson då, med rörig och rörlig hjärna som funderar över saker som hur det skulle gått om Askungen haft storlek 38, eller vad som kan hända när människor på rygg djupandas med slutna ögon inför en yogainstruktör de inte känner …

JDB: Vad skrämde dig som barn?


FAJ: Medusas huvud. Elaka pojken i gula kvarteret som skrek taskiga saker efter oss yngre barn. Maneter. Och snöplogen.

JDB: Berätta om Dränkt?
FAJ: Dränkt utspelar sig i Segeltorp där jag själv bor, ett lugnt radhus- och villakvarter söder om Stockholm med närhet till vatten och skog. Där bor en ung kvinna, Unn, med en tung uppväxt bakom sig och en man som tycks bära på en hemlighet. Unns största rädsla är att förlora förståndet som sin mor, men det visar sig finnas annat hon borde vara mer rädd för.

Som alla idéer hade den sin grund i ett ”Tänk om …?” Jag ville skriva någonting jag själv skulle gilla att läsa, och som inte kändes som en historia jag läst förut. Och jag vill skriva ”sekulariserad skräck” med en självständig kvinna i huvudrollen. Sedan var det ju roligt att Dränkt råkade hamnade mitt i någon slags nordisk folktro-trend.

JDB: Vad du skriver på just nu?
FAJ: Det har tagit tid att hitta nästa romanidé och jag har skrotat flera påbörjade manus för att de inte känts rätt. Men nu jobbar jag med utkastet till en ny vuxenbok. Liksom Dränkt utspelar sig den här i modern verklighet med övernaturliga inslag, men det är en helt annan historia med nya karaktärer. När det är klart ska jag redigera en lagom läskig barnbok som för tillfället vilar sig i form.

JDB: Kan du dela med dig av några planer för framtiden?
FAJ: Innan jul hoppas jag bli klar med råmanuset till den nya boken och få iväg barnboken till förlag. Jag håller en workshop senare i höst om att skriva skräck för ungdomar, ska besöka en klass i kreativt skrivande för att diskutera Dränkt och vara med på en författarafton på Kalmar slott i slutet av november. Lite sånt.

JDB: Hur ser en typisk dag ut i Fridas liv ut?
FAJ: Jag stressar upp, kollar Adlibris-statistik på tunnelbanan, äter knäckemackor framför datorn, jobbar, hämtar barn, tänker skriva men någon ramlar, femton kompisar ringer på dörren efter varandra, middagen ska dukas undan, barnen somnar, kollar mobilen alldeles för länge och först när det är läggdags kommer jag igång med mitt manus, somnar försent och är alldeles för trött dagen efter när jag stressar upp …

Men sedan början av september har jag en skrivdag i veckan då jag bara ägnar mig åt författarsysslor, promenerar, skriver, mejlar, fakturerar och sånt. Det har förbättrat mitt liv. Rekommenderas.

JDB: Vilken film eller bok får dig att darra och gnissla tänder?
FAJ: Kvinnan i svart var otäck som film. Boken påverkade mig inte lika mycket. Lite otippat tyckte jag Keplers Stalker innehöll några riktigt skrämmande scener.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
FAJ: Väckarklockan.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
FAJ: Alldeles för få.

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
FAJ: Svårt att säga. Är inte särskilt förtjust i industriområden, men alla platser har ”potential”. Att vara sist kvar på ett nedsläckt kontor och fundera över var bland glasväggarna någonting skulle kunna gömma sig eller att stå vid altandörren och fantisera om att det som står utanför i mörkret kommer att synas när altanlampan tänds kan vara otäckt.

JDB: Favoritmonster?
FAJ: Jag gillar monster som vid första anblicken ser ut och beter sig som vanliga människor men inte är det.

JDB: Till sist, om du har något snällt att säga, vad säger du då?
FAJ: Snygg källartrappa, tack för att jag fick komma ut och stort lycka till med Huset.