Daniel Gustavsson

Jag ställde frågor till några av sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa!
”Release the Beast”! Daniel Gustavsson hasar i kapp dig.

12179754_10153666644698704_18891140_n

DANIEL GUSTAVSSON – Författare & Bibliotekarie

Skräpkulturbibliotekarien på Facebook

Monster i populärkulturen: död, levande eller bara djävligt arg! – på Bokus

JDB: Vem är Daniel Gustavsson?
DG: En gång i tiden var jag en simpel Ålänning som bodde i Gävle och undrade över hur jag skulle knyta ihop min akademiska ryggsäck. Bibliotekarie var det enda jag kom på så jag blev det efter två år på Uppsala Universitet. Då jag blev yrkesverksam bibliotekarie insåg jag att en stor kompetenslucka saknades. Inga av mina kollegor kände till/ var intresserad av serier, skräckfilm, wrestling osv. Sådant jag gillade helt enkelt.

För att göra en lång historia kort gick jag ”all in” vilket resulterat att jag kallas för både seriebibliotekarien och skräpkulturbibliotekarien. Jag har skrivit två böcker, Serier på bibliotek – allt du vill veta om serier du inte visste fanns (2010) och Monster i populärkulturen – död, levande död eller bara jävligt arg (2015). Bägge på BTJ förlag. Vidare så har jag fått äran att skriva förord till The Walking Dead (nummer 11), recensera böcker och serier för diverse tidningar samt skriva artiklar om skräpkultur. Sedan har jag sedan 5 år ett program på P4 Gävleborg (måndagar 10–10.30) där jag pratar skräp/populärkultur. Jag har också varit domare i i ”Vi femman (den lokala radiodelen”).

Jag är sammanfattningsvis en kulturgubbe som jobbar på bibliotek och dyker upp i diverse lokala sammanhang för att missionera för den ”dåliga” kulturen.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
DG: Allt. Jösses vilket mesigt barn jag var! Hajen fick mig att knappt våga bada (märkväl, inte coola första filmen, den såg jag som vuxen, det var usla Hajen 4 som skrämde vettet ur mig).

När fritidsgården skulle visa en av Terror på Elmstreet-filmerna sa jag att jag blev förkyld och smet hem.

Jag var även rädd för mörkret i hallen. Ja, jösses vilket mesigt barn jag var.

JDB: Berätta om ”Monster i populärkulturen”?
DG: Det är helt enkelt en översikt om de kända fiktiva monstren. Det är en populärkulturell historisk översikt samt närmare titt på specifika filmer/serier/böcker osv. Boken fungerar som ett uppslagsverk med fakta om gamla och moderna monster från filmen och litteraturen; från Dracula och Mumien till zombier och Jason Voorhees.

JDB: Och hur gick det till när du skrev den?
DG: Jag hade tidigare skrivit Serier på biblioteket för BTJ förlag. Jag hade löst pratat om en faktabok om zombier men förlaget tyckte att jag kunde skriva om alla monstren när jag ändå höll på. Så under ett års tid plöjde jag filmer/ böcker/ serier som en besatt. Under året därpå skrev jag som en besatt. Ofta på bussen mellan Ockelbo och Gävle.

JDB: Planerar du någon att skriva fler liknande böcker om monster och populärkultur
DG: Planer och idéer har jag massor av. Tid är det lite sämre med. Men jag hoppas…

JDB: Hur ser en typisk dag ut i Daniel Gustavssons liv ut? 
DG: Eh … En tråkig dag i ett för närvarande tråkigt liv. Kliver upp 05.00. Gör mig i ordning. Lämnar dotter på förskola 06.30. Åker till jobbet på biblioteket i Gävle. Måndagar är roligaste dagen för då medverkar jag i P4 Gävleborg och pratar om skräpkultur utifrån ett tema radion gett mig på fredagar (i skrivande stund har jag fått temat dockor). Annars jobbar jag hela dagen (biblioteksjobbet är mer varierat än vad folk tror så det är svårt att återge vad jag gör). Jag är fängelsebibliotekarie så det är mycket besök i häktet/ fängelset där jag pratat med de intagna och rotar fram passande böcker.

Jag åker och hämtar dottern på förskolan och hoppas jag fått en recensionsbok i brevlådan. På kvällen, efter att dottern och jag ätit och hämtat min fru från tågstationen sitter jag bredvid dottern i soffan och läser recensionsbok/ skriver recension eller liknande. Efter nattning kollaps i soffan framför en TV-serie.

JDB: Vilken film eller bok får dig att darra och gnissla tänder?
DG: Av rädsla? Sedan jag blev förälder, allt där små barn far illa. Jag klarar inte av sådant längre.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
DG: För några år sedan min ekonomiska situation. Nu är det bara vanlig noja som föräldraoro.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
DG: Oja. Men jag berättar inte vems skelett det är.

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
DG: När min dotter lurade mig att åka bergodalbanan Vilda musen på Gröna Lund i somras.

JDB: Favoritmonster?
DG: Jag har länge varit svag för mumien och zombien. En mumie är ju egentligen en zombie i bandage. Jag vet inte riktigt varför, det är för mig något oerhört fascinerande med hasande döda människor som ändock hinner kapp sitt ”byte”.

JDB: Till sist, om du har något snäll att säga, vad säger du då?
DG: Tack.

JDB: Tack själv.