Christian Johansson

Jag ställde frågor till några av Sveriges främsta skräckfilmsregissörer, arrangörer, musiker, bloggare, skribenter, entusiaster, skräck- och spänningsförfattare och konstnärer av mörk konst. Sakta närmade jag mig. Med darrande händer lossade jag repen och ledde upp dem för källartrappan. Håll er inomhus för nu har jag släppt bestarna lösa! ”Release the Beast”! Christian Johansson kryper in under din hud.

Christian website

CHRISTIAN JOHANSSON – Författare

Christian Johansson – Hemsida

JDB: Vem är Christian Johansson?
CJ: Jag är en liten slarver, som ogillar kontorslandskap och rapporter av alla de slag.
Jag tycker om att fara runt och träffa nya människor, men uppskattar än mer att vara hemma och lufsa. Jag jobbar sedan drygt åtta år tillbaka med att utbilda företag inom digitalmarknadsföring – även om jag ser mig själv mer som ett enmansband eller enmans cirkus. Jag gillar musik och kan sjunga så det slår lock i öronen på grannarna när lusten faller på. Jag är en hejare på att dansa och var en gång i tiden skolmästare i pingis. (Mellanstadiet, men ändå.) Jag har skrivit i en massa år och jag har så många manus liggande på datorer i mitt hus att jag blir trött bara av att tänka på det.
Bor i England. Trivs bra. Det är ganska blåsigt och kallt, men jag ser ganska bra ut i halsduk, så det funkar.
Är gift och har en grabb som snart ska fylla fyra.

JDB: Vad skrämde dig som barn?
CJ: Främst mina egna hjärnspöken. Jag var övertygad om att det lurpassade troll i källaren och att de låg och väntade utanför min dörr om natten och skulle, om jag nu försökte kuta in till mina föräldrars säng, fånga mig i ett nät och dra ner mig i mörkret.

JDB: Berätta om Skönheten?
CJ: Skönheten är en bok om kärlek, hopp och …
Det är en mörk historia om hur vi som människor ibland låter oss gå vilse i ondskan. Den handlar om kärlek och om hur mycket vi är villiga att offra för att få den och hur lätt man kan förlora det man har.
Det är en otäck bok, men garanterat svår att lägga ifrån sig.
Ursprungligen var det en bok som skulle handla om glömska. Men den biten föll bort under vägen och det har varit en lång väg. Jag har jobbat med den, till och från i cirka fyra år. Det som blev kvar kan du själv få läsa den 27 november.

Skonheten omslag

JDB: Vad du skriver på just nu?
CJ: Jag filar på en novell om en superhjälte, en barnbok och ett ännu hemligt projekt som jag tror starkt på. Förhoppningsvis ska alla tre bli klara under nästa år. Men det är väl ungefär lika troligt som att håret i öronen ska sluta växa.

JDB: Hur ser en typisk dag ut i Christian Johanssons liv ut?
CJ: Om jag är ute och reser, vilket händer ofta och då främst i jobbets vägnar, så är jag uppe vid fem, och vid tågstationen runt sex. Sen sitter jag ett otal timmar på ett tåg (reser oftast inom Storbritannien) och sedan när jag kommer fram (oftast London) så åker jag till något kontor, håller hov där i tre, fyra timmar, innan jag åter hem igen. Hemma är jag oftast sent och har jag tur så hinner jag busa med grabben en liten stund innan han går och lägger sig. Sen käkar jag och frugan och sen sitter vi och glor på teve en stund innan vi är så sega att vi lägger oss. Jag skriver i sängen på nätterna. Det blir en stund. Ibland fem minuter. Ibland en timme.
Det är väl inget rock’n roll liv direkt, men det är skönt. Kanske kan man hävda att vi är småtråkiga och det skiter vi i.

JDB: Smider du några planer för framtiden?
CJ: Nej, inte direkt. Jag vill gärna bli bättre som pappa. Sen har jag tänkt att växa lite runt midjan och ha kul under tiden. Nu för tiden tar jag det som det kommer. Jag gillar att dricka vin och inte fundera så mycket. Jag skriver ett par ord när lusten faller på och klär ut mig till skurk så att grabben kan vara superhjälte, Dessutom vill jag få min hustru att skratta oftare, för hon har ett fint skratt. Det är väl allt.

JDB: Vilken film eller bok får dig att darra och gnissla tänder?
CJ: Fargo är en film som gör mig att darra över hur sabla bra den är. Den har allt. Humor, mos och mangling. Samt Peter Stormare. Han har inte varit så bra sen han spelade Slippery Pete i Seinfeld.

JDB: Vad får dig att krypa ner i sängen och gömma dig under täcket?
CJ: Jag ser en hel del bostadslösa. Unga som gamla. Män och kvinnor. De ligger i skuggorna och försöker skyla sig för regn och vind och andras elakheter. Det påminner mig om hur lycklig jag är som har ett hem jag kan gå till. Jag kan ibland uppleva en vanmakt över att leva i ett land och i en del av världen där folk tvingas ligga utomhus och frysa, medan det finns ett sådant överflöd.

JDB: Har du några skelett i garderoben?
CJ: Det finns en hel del och jag använder skrivandet som en slags terapi som ger mig möjligheten att släppa ut dessa skelett och lik och allt det som jag har stängt in under åren. Rekommenderas varmt!

JDB: Otäckaste platsen du varit på?
CJ: Borgvattnets prästgård var lite obehaglig nattetid. Men ett besök i huvudet på mig själv när jag var en förvirrad 18/19-åring tror jag var den otäckaste platsen jag besökt.

JDB: Favoritmonster?
CJ: Storpotäten, utan tvekan. Så enkelt, men så kuslig. Han lät de små hjärnorna skrämma upp sig själva och jag kan fortfarande få lite gåshud när jag hör honom komma puttrande i huvudet.

JDB: Till sist, om du har något snäll att säga, vad säger du då?
CJ: Jag kramas nog hellre.